Back in Storis
75 mil, två 45min pauser, tre filmer och 12 h av myror i benen senare är jag så framme. Jag har flyttat till en håla.
12 h i en buss är lång tid. Mycket lång tid. I synnerhet då jag som ni alla vet inte är rolig mer än tre timmar i sträck. Jag har alltid sagt att jag gör mig bäst i små doser, detta faktum blev löjligt uppenbart idag. Jag vill inte kalla det humörsvängningar då humöret snarare gick spikrakt åt ett håll, jag kanske snarare klättrade högre och högre upp på min egen tålamods orkstege. Eller lägre och lägre beroende på.
Första timmen gick bra, läste, skrev, lyssnade på musik och njöt av att ha hela bakersta raden för mig själv. Härefter gick det sås sakteligen utför tills jag i ren panne ville gnaga av mig min egen tumme för att tvinga chauffören att stanna. "Kallbrand - det är värt det." tänkte jag då jag i upplösningstillstånd ägnade mig åt allt självdestruktivare tidsdödare. Då vi nådde fram till vårt andra stopp gjorde jag dessutom misstaget att dricka kaffe. Nu var jag inte bara uttråkad med myror i benen. Jag hade dessutom en koffeinkick i sann duracell-anda att brottas med. Bad combo.
Storumans flygplats får ha hur lite pengar som helst, hur mkt konkurrenskris som helst. Jag bryr mig inte hur - bara lös det här. Jag var lovad en flygplats och en flygplats vill jag ha.
/Mandy
12 h i en buss är lång tid. Mycket lång tid. I synnerhet då jag som ni alla vet inte är rolig mer än tre timmar i sträck. Jag har alltid sagt att jag gör mig bäst i små doser, detta faktum blev löjligt uppenbart idag. Jag vill inte kalla det humörsvängningar då humöret snarare gick spikrakt åt ett håll, jag kanske snarare klättrade högre och högre upp på min egen tålamods orkstege. Eller lägre och lägre beroende på.
Första timmen gick bra, läste, skrev, lyssnade på musik och njöt av att ha hela bakersta raden för mig själv. Härefter gick det sås sakteligen utför tills jag i ren panne ville gnaga av mig min egen tumme för att tvinga chauffören att stanna. "Kallbrand - det är värt det." tänkte jag då jag i upplösningstillstånd ägnade mig åt allt självdestruktivare tidsdödare. Då vi nådde fram till vårt andra stopp gjorde jag dessutom misstaget att dricka kaffe. Nu var jag inte bara uttråkad med myror i benen. Jag hade dessutom en koffeinkick i sann duracell-anda att brottas med. Bad combo.
Storumans flygplats får ha hur lite pengar som helst, hur mkt konkurrenskris som helst. Jag bryr mig inte hur - bara lös det här. Jag var lovad en flygplats och en flygplats vill jag ha.
/Mandy
Kommentarer
Postat av: Angie
Get your problem. Att leva med dig var inte heller det lättaste. Jag var ju tvungen att rasta dig varannan timme! Men så har jag inte haft så kul på länge heller så det kan vara värt det. ;)
Trackback
