Mandy Mansion

Jag påbörjar nu min tredje vecka i sthlm. Det känns bra. Känns som att jag hela mitt liv intalat mig att jag befunnit mig på fel plats. Och sådan är ju kroppen och sådan är ju hjärnan att har tanken väl väckts så blir resultatet därefter. När jag bodde på Idre ville jag därifrån, bodde i Täby ville jag tillbaka. Flyttade till Storuman och saknar storstaden. Velig som aldrig förr.

Man ska vara nöjd men aldrig nöja sig sa han en gång. (Vi bortser här fårn hans fortsättning om hus och ringar och grejer. Allt det där ledde ju tveklöst till att när han längtade fram längtade jag genast tillbaka till mellanstadiet) Men han hade rätt i att jag nog alltid längtar till ett ställe där jag inte är. hemlängtan, utlängtan och bortlängtan och allt det där.

Förvirrad var ordet, Hur sa du Angie? Ju ovanligare namn desto...?

/Mandan Pandan