Stoppa mig II

Några timmar senare, en hel del skrubbande, tvål, blod, svett och tårar senare. Då jag äntligen har reducerat de tidigare markanta linjerna till suddiga konturer kliver Isa in genom dörren och säger "nämen hej, ja du har då alltid sett lite svullen ut". Den tjejen vet minsann vad hon ska säga för att göra mig glad :)

Ögonen svider och jag ser ut som en lite smutsigare upplaga av mig själv. Men jag är nöjd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0