Lussa och lämna Storis
Idag går jag på ett välförtjänat jullov. Har verkligen slitit den här terminen, kämpat hårt för att hänga med genom alla tråkiga föreläsningar. Tempot har stundvis varit outhärdligt och jag har sannerligen lagt manken till för att inte hamna efter. Det är så svårt att hålla sig motiverad då allt är tråkigt. Och vi får ALDRIG göra något praktiskt. VI är konstant inlåsta i klassrum och varje vecka får vi en ny kanonranson att beta av. Aldrig något spännande eller intressant, och aldrig får vi vara ute.
Yeah as if. Men den delen om att jag har fått jullov stämmer i alla fall. Har haft jägarexamen den här veckan. Igår pulsade vi om kring i -26c och en halvmeter snö och kollade på djurspår.
Idag förärade vi även skolan med vår skönsång. Hela klassen lussade skolan runt klädda i matchande underställ, balaclavor och glitter. Lucian hade en ljuskrona av pannlampor och vi kompenserade vår tonsäkerhet med röststyrka. Är man inte smart får man vara söt och är man inte söt får man vara rolig. Kan man inte sjunga får man bara gapa högst så man överöstar dem som kan, då låter det samspelt.
Nu går bussen härifrån om en timme. It's been a great semester. Ni vet de där dagarna man går och lägger sig med känslan att man vill återupprepa samma dag i all evighet? Jag har haft rätt många sådana.
"And that's when it hit me:
I shouldn't look so hard for things that makes me happy.
I got simple needs, I'm easy to please.
I've written down a list and it kind of weaks".
Men nu längtar jag ner till lite stad, fika, fest, att få vara klädd i något annat än ullfrotté och kängor.
/Mandy
Stoppa mig II
Ögonen svider och jag ser ut som en lite smutsigare upplaga av mig själv. Men jag är nöjd.
Men snälla stoppa mig!
1. Min oförmåga att sluta skämt i rätt tid. Jag tenderar (i synnerhet då jag inte möter det gensvar jag hoppas på) att dra ut på det hela i all oändlighet. Driva det längre och längre tills uttalandet hoppar tillbaka och biter mig i näsan. eller vänder sig om och spottar på mig. Det sista alternativet är att jag högröd i ansiktet får slut på ord och slår mig i pannan väsandes "Nej nej nej, Amanda, fel forum".
2. Att jag på senare låtit den rödklädda varelsen på min högra axel helt överösta den vitklädda på min vänstra. Den rödklädda står alltsomoftast och hetsar: skriker "GÖRE, GÖRE, GÖRE!" Och även om den vitklädda (även om glorian är lite på sned och klänningen aningen skitig) försiktigt bedjar "är det här verkligen så smart?" Så är resultatet otvivelaktigt en vinst till den mest högljudda.
Resultatet av åtminstone mitt senare problem är att jag nu har en avbildning av Isas glasögon målade runt mina ögon (lite ojämn i kanterna, hon är inte så stadig på handen som man kan tro). Jag antar att jag får skylla på min obotliga dumhet att jag heller inte läste på pennan. Men jag kan informera er alla om att när det står "waterproof permanent" och fäster på glas och metall, så fäster det även orimligt bra på hud.
Så efter blod, svett, tårar, tvål och blod, blod, tvål så är det hela bara lite mer utsmetat. But still in my face.
Hoppas företagarna på silent way och ägarna av hundspannsföretaget vi ska besöka imorgon uppskattar lite PJ.
/Mandy
Kära tomten, i år önskar jag bara att jag blev lite snällare.
Efter idogt arbete ser man så tillbaka, mäter resultatet och skäms. Man äcklas över vad man blivit. En förändring är alltid möjlig men det ser så mycket värre ut att på önskelistan skriva "jag önskar att jag var snällare och vänligare. Inte alltid satte mig själv i främsta rummet och jag önskar att jag oftare ska visa mina vänner uppskattning". Det ser så mycket värre ut än att önska sig "modet att stå på sig".
Här kommer nämligen problemet in. Den där omöjliga balansgången mellan snäll, söt och fin flicka som inte står upp för sig själv och bara blir överkörd kontra en arg och bitsk, självisk ragata som inte bryr sig om andra.
"If I'm levaing with a broken heart, you're leaving with a bleeding nose"
Det var det där med musik med
You go to sleep thinking how you would
be a different kind if you thought you could
but you come awake the way you are instead
----------------------------------------------------------
I am I, do it this way
So if you don't like it
you go that way
- and mind your own business
Hemavan och todos
Jag avskyr att skriva to do listor, Det fungerar verkligen inte för mig. Leder bara till att ajg emd jämna mellanrum studerar den, beslutar mig sedan för att sakerna på den antingen är för stora för att ta tag i nu eller helt enkelt omöjliga. Dessutom tenderar jag att balla iväg i skrivande stund, grips av hybris och skriver in saker jag vet att ajg inte komemr ta tag i än på någon månad. Och då skapar det bara ångest att den står där längst ner och liksom spottar mig lite i ansiktet varje gång jag fluktar på listan. Dessutom är jag lätt lite för vag i mina punkter. På veckans står det t ex "kolla på" och "fundera över" typiskt mjäkigt. Då tar man liksom inte punkten på allvar.
/mandy
Stensele och tillbaka
1. Plastkorvsbelysning. (Ni vet hur de ser ut, som en laserdiod i plast helst röd av någon anledning, antar att det ska slå an på julkänslan)
2. Plastiga fasdaprydnader i form av tomtar, renar, rosetter eller vad annat äckligt man nu kakn hänga upp på väggen)
3. Allt som epileptiskt blinkar. (Blink i allmänhet, färgblink i synnerhet - seriöst människor skärp er nu!)
/Mandy
3an
3an serverar sista ölen kl 01:00 vilket betyder att vid 01:15 är festen ett minne blott. Alkoholen är nämligen en av nycklarna till 3ans framgång, för att verkligen uppskatta klientelet bör du aldrig understiga 3,0 promille blod i ditt omlopp. Har du spätt ut blodet sämre än så kommer du följaktligen bara bittra ihop i ett hörn.
Det är efter sådana utekvällar jag undrar var jag flyttat egentligen? Och vem som bryr sig. Jag känner mig allt som oftast som ett lyxinrett hus i mitten av skogen. Jag går upp, äter frukost, går till skolan, tränar, går hem, lägger mig och det är ingen som märker det. Jag avundas dem som bor häruppe och som struntar i det. Jag avundas dem som är nöjda bara med att själva vara nöjda. Jag är väl bara ne simpel uppmärksamhetsfjolla som har för mkt tid antar jag men ingen ser ju vad vi gör häruppe. Och det är väl bara det vi alla letar efter egnetligen? Någon som lovar att följa ditt liv. Bry sig om varje meningslös minut och vara intresserad av varje löjlig sekund av ditt liv. Någon som alltid tycker att det du gör är viktigt. Och någon som påminner dig om att du gör det här för din egen skull och ingen annan eller inet annat spelar någon roll.
I brist på sådan kan man blunda och säga "Du är ju så vacker att ingen vågar sig nära dig, däri ligger ditt problem" varje morogn man vaknar eller ställa sig framför en spegel och stå kvar tills man intalat sig att man ändå är för snygg för att vara monogam. "Här finns för mycket av det goda för att slösa på bara ne person". (Jag ahr hört att det ska funger. Alltså jag har ju själv aldrig testat, men en vän till en vän till en vän och ni vet allt det där andra med min kusins fasters katt)
/Mandy
PP2
Nästa pp blir ju givetvis PengaPanne.
Jag tycker inte det är kul att all utrustning man vill ha är så dyr. Dessutom avskyr jag att prata om pengar. Antingen så har man det eller så har man det inte. Jag är aldrig intresserad av hur mkt någon tjänar, lika lite som jag vill höra hur mycket någon är skyldig. Och jag vill defintivt aldrig vara med i kalkyleringar om hur personen i fråga ska spara pengar. Totalt bortkastad tid.
PP
Dagens förkortning - PP - Prylpanne.
Veckans ord rent generellt - Panne (obeskrivlig, hysterisk på gränsen till kollaptisk känsla av panik)
Prylpanne. Jag har under en lång tid irriterat mig lite på faktumet att jag varje gång jag ska någonstans måste ha med mig så mycket saker. Okej visst jag är duktig på att packa och brukar travel light men det börjar bli tröttsamt.
Jag har nu vid tre olika tillfällen tagit mig upp till Storuman (BU- dagens andra förkortning; Big-U) och alla gånger lastat på mig så mycket som möjligt. Jag kan bara informera att två par skidor, två par pjäxor, lavinutrustning, skidställ, ryggplatta och hjälm tog RÄTT MYCKET av min plats senast. Och sen då, väl på plats. Var ska jag ha det då? Skidorna står just nu och skäms i ena hörnet i väntan på en mer hedersam placering. Mössorna ligger i en tråkig kartong, sovsäcken ligger som en stor jordhög i botten på ena garderoben, det är prylar överallt (i synnerhet underställ), och då har vi inte ens börjat prata om all övrig friluftslivsutrustning man försöker stuva runt i detta helt förvaringsbefriade rum. Vidare har vi inte ens snuddat vid den lilla lista jag skrivit på saker jag verkligen behöver. ("Vill ha" vågar jag inte tänka på). Hamnade nämligen i önskelistekoma här om natten. Den blev lång. Be aware family. It's not gonna be pretty this year.
Kanske ska sluta dra mig till alla sporten som kräver brutalt mycket utrustning. Börja spela ping-pong istället. Eller lösa sudoku på tid.
/Mandy
Bodil hon kunde hon
Jag är en kameleont, ju mer jag tänker på det desto mer blir det tydligt för mig. Och jag kan inte begripa hur jag ska få ihop mitt liv på det sättet. Jag vill bo i en mysig stuga innanför Visbys ringmur och bara vattna blommor, skriva, läsa och dricka te. Men jag vill samtidigt skibumma i Iran, eller hela vintrarna åka runt där det är mest snö, bara åka skidor och dricka öl. Sen vill jag ha en lägenhet på Södermälarstrand och faktiskt gå på lite teater emellanåt (med min mamma såklart). För att inte tala om de gånger jag vill dra upp till fjälls och ensam gå runt i en månad på kalfjället och bara vara. Slutligen vill jag bo i dalarna, nära alla idretjejer och sitta där vid middgsbordet, mata massa ungar, titta på dem en och en och komma på sig själv med att inte ritkigt veta vilka som är ens egna och vilka som tillhör er. För att sen skratta till och inse att man inte har några alls. (nog för att hybris är min drog men vi ska inte ta ut saker i förskott. På den där punkten får mina fjälledare säga vad de vill - jag kommer vara sist). Och nej det här är inget vanligt åldersnojeinlägg. För det är inte det att jag är orolig att jag inte ska hinna med allt. Men jag vill att min liv ska vara uppbyggd av allt det här. Hela tiden.
Vara mysamanda på gotland 1/4 av året, skibummermandy 1/4, fjälledarmandan 1/4 och vara karriärsritterfeldt 1/4.
Undrar bara hur jag ska få ihop det...
/Mandy
Skidpremiär
Säsongens oskuld är tagen.
Det är sjukt att man kräver så lite.
"Det var det där med att vara lycklig - hade alltid trott det skulle vara svårt".
Att ett enkelt ljud (det där knäppandet som telisbindningarna gör) kan få det att pirra i magen som av 5000 brunstiga noshörningar ungefär.
Det var underbart.
SÄSONGEN ÄR IGÅNG! Som jag har längtat och nu är den här. Och i år ska jag åka så mkt skidor att jag knappt vågar tänka på det. Jag ska åka så mkt skidor att jag i vår är nöjd när säsongen är slut. Att jag nästan känner mig mätt.
/Mandy, lever sitt liv för sig
Ps. Maja, det där med rödhårig. Ja det är önsketänkande. Har alltid tänkt att det skulle passa mig bättre. Rött lockigt hår, illgröna ögon och fräknar i hela ansiktet. Det känns mer jag än blå ögon o rakt blont hår. Får hitta mig en irländare eller ngt så kanske jag om inte annat får såna barn. Ds
E20 norr
Slutligen, eller egentligen var ju det det första vi gjorde, skulle vi alla presentera oss själva med hjälp av ett rutsystem. "vem" "vad" "hur" och "varför" skulle man säga om sig själv. Helst rita. Underbart. Jag ska försöka sammanfatta min.
"VEM"- ritade en liten flicka med rött lockigt hår, gröna ögon och fräknar. skrev "20" och sen ritade jag min familj.
"VAD" - ritade en telemarkare, en snöflinga, skrev "idring" och försökte mig på att rita en kameleont.
"HUR" - här ritade jag först en glad smiley och sen en klump. klumpen skulle symbolisera min klumpighet.
som svar på "VARFÖR" jag är som jag är skrev jag lite kryptiskt "E20 norr" men förklarade det med att anledningen till att jag (åtminstone är så glad som jag är) beror på att jag efter studenten insåg att från och med nu behöver jag aldrig mer göra något jag inte vill. Aldrig mer göra något tråkigt. Och helt plötsligt blev allt lite lättare.
Det är stundvis fortfarande svårt att veta hur man ska göra. Eller vad. Men det hjälper om man tar bort alla tråkiga grejer. Och det har jag gjort nu. "För nu kommer jag leva mitt liv för mig".
(sen kan man byta ut "E20 norr" och sjunga "R70 norr" istället, om man nu skulle råka längta till Idre för en liten stund... det har ju hänt.)
/Mandy
ps. häruppe heter vägarna E14.... vad är de tliksom?! ds.
Back in Storis
12 h i en buss är lång tid. Mycket lång tid. I synnerhet då jag som ni alla vet inte är rolig mer än tre timmar i sträck. Jag har alltid sagt att jag gör mig bäst i små doser, detta faktum blev löjligt uppenbart idag. Jag vill inte kalla det humörsvängningar då humöret snarare gick spikrakt åt ett håll, jag kanske snarare klättrade högre och högre upp på min egen tålamods orkstege. Eller lägre och lägre beroende på.
Första timmen gick bra, läste, skrev, lyssnade på musik och njöt av att ha hela bakersta raden för mig själv. Härefter gick det sås sakteligen utför tills jag i ren panne ville gnaga av mig min egen tumme för att tvinga chauffören att stanna. "Kallbrand - det är värt det." tänkte jag då jag i upplösningstillstånd ägnade mig åt allt självdestruktivare tidsdödare. Då vi nådde fram till vårt andra stopp gjorde jag dessutom misstaget att dricka kaffe. Nu var jag inte bara uttråkad med myror i benen. Jag hade dessutom en koffeinkick i sann duracell-anda att brottas med. Bad combo.
Storumans flygplats får ha hur lite pengar som helst, hur mkt konkurrenskris som helst. Jag bryr mig inte hur - bara lös det här. Jag var lovad en flygplats och en flygplats vill jag ha.
/Mandy
bortlängtan utlängtan och frånlängtan
Man ska vara nöjd men aldrig nöja sig sa han en gång. (Vi bortser här fårn hans fortsättning om hus och ringar och grejer. Allt det där ledde ju tveklöst till att när han längtade fram längtade jag genast tillbaka till mellanstadiet) Men han hade rätt i att jag nog alltid längtar till ett ställe där jag inte är. hemlängtan, utlängtan och bortlängtan och allt det där.
Förvirrad var ordet, Hur sa du Angie? Ju ovanligare namn desto...?
/Mandan Pandan
